Fågelungar

Sommaren är den mest hektiska tiden för fåglarna. Häckningstiden kommer med våren och värmen och ljuset. Då ska släktenas fortlevnad tryggas, bon byggas och ägg ruvas. Ungarna föds ju inte, de kläcks under förälderns idoga omvårdnad då den sällan lämnar boet. Vissa arter bygger bon i kolonier och där måste föräldern dessutom skydda reviret mot närgångna artfränder. Ibland förstörs äggen eller boet, en tragedi för de som tar lång tid på sig att bygga nytt bo eller lägga nya ägg.
Många av de arter som ruvar på marken har dock enkla bon och kan snabbt lägga nya ägg. Särskilt andfåglarna har ju eget material att ta av, deras bon är rikt isolerade med dun. Måsfåglar varierar sitt bobyggande med enklare bon av växtdelar på torra platser, medan bon på fuktigare underlag får bättre påbyggnad.
Sedan när väl ungarna kläckts väntar den verkligt tuffa tiden med näringssök och beskyddarverksamhet. Omvårdnaden skiljer sig rätt markant mellan arterna. Hos vissa arter är endast en förälder engagerad medan exempelvis svanparet stannar hos ungarna ända till senhösten. De borymmande ungarna lämnar boet sedan de torkat medan bostannarna föds upp under längre tid i boet. Andungar kan snabbt finna föda själva och dyka vid fara, medan måsfåglarnas ungar stannar vid boet till dess de kan simma.
Det är under högsommaren vi möter dem, dessa individer som förkroppsligar allt vad ordet gullighet betyder. Oftast är de ute på näringssök eller väntar på förälderns näbb med fisk eller annan mat. För det är mat och ätande tillvaron handlar om, avbruten endast av vila. Tiden är viktig, det gäller att få i sig så mycket föda man kan innan hösten kommer då ljuset och värmen avtar. De unga ska till dess lära sig stå på egna ben, och har man en gång i båten stannat upp för att studera familjelivet hos ejdrar eller måsar ser man att det finns en hel del igenkännbart. Där finns mammiga opportunister som pipande trängs och härmar mammans rörelser i allt och sedan finns det de som vill gå sina egna vägar, till förälderns förtret. Ofta klagar mamman ljudligt över dessa avvikelsemönster och inte helt utan orsak, trutar spanar ständigt efter egensinniga ungar.
En gång såg jag trutar jaga vilsna ejderungar vid Altarholmarna väster om Tjörn. Dagisidyllen inför mig exploderade till ett kacklande och plaskande inferno där honorna försökte samla sina ungar till säkrare plats alltmedan trutarna störtdök efter de vilsna. När väl ungarna återsamlats präglades platsen åter av lugn men det lilla jag sett av vad trutarna hann göra lämnade en besk eftersmak. Studier i naturen sträcker sig ju oftast inte längre än det man ser, jag hade nog gärna velat skydda de vilsna gulliga ejderungarna, i tanken även med olagliga verktyg. Men då hade jag ignorerat det faktum att även trutarna hade ungar bakom klippkrönet att föda.
Överhuvudtaget är varsamhet ett nyckelord vad gäller mänsklig aktivitet i naturen. Flera öar och kustavsnitt är skyddade för att ge lugn och ro för fåglarna under deras häckningstid. Skyltar är i regel uppsatta på dessa platser där förbudstiden mot landstigning anges. Men varsamhet gäller även för övrigt när naturen är en enda stor barnkammare. Mötena med dessa små blir berikande även på distans- med kikare eller teleobjektiv.

Text och Foto Kjell Holmner

Källor: Fåglar som hobby, Forum
Fåglarnas ekologi, av Jan Ekman & Arne Lundberg