Växter i skärgården

Do You want to buy a print? 

Att blommor är inne förstår man av det mediala utbudet. I bokhandlarnas dignande bokhyllor varvas vackra blomböcker med instruktionsböcker om trädgårdsskötsel. I TV-soffan kan man välja och vraka mellan flera trädgårdsprogram på såväl engelska som danska och skånska. Intresset ökar. Sökte man exempelvis ”blomma som symbol” år 2006 på Google fick man 71 000 träffar, idag får man över en miljon. Det har skapats ett genuint intresse bland allmänhet, och det har förstås snappats upp av makthavarna, ja blommornas symbolspråk sätter faktiskt färg på storpolitikens idévärld där reklampelarna har prytts med en vitsippa här, en maskros där, eller blåklint och gröna och röda blommor lite längre bort. Kort sagt; Flower är Power.

Själv har jag ofta som fotograf fått förmedla bilder av ensamma blommor som symbol för något. Man hittar dessa solitärer i skärgården.

Hur förvånad blir man inte att efter klättrande och vandrande över stenhällar och grusbäddar ytterst på ett skär plötsligt möta en blomma eller ibland ett litet träd i stenöknen. Saltkornens kubiska form i uttorkade hällkar och doften av saltmättad strand förleder annars en lätt att tänka att i denna miljö härskar den salta vinden. 

Medan man vandrar där och ser erosionens slipande verkan på det hårda landskapet står man kanske helt plötsligt inför en liten planta. Det lilla gröna gör den röda bohusgraniten ännu rödare, horisontallinjerna bryts av en vertikallinje av skugga och färgljus. I en spricka i lä vajar skuggorna i den annars så statiska miljön.
Känslan av att stå inför livet är starkt. Det trotsiga livet som mot alla odds klamrar sig fast, härdas, och utnyttjar de möjligheter som finns. Här där enda möjligheten till liv är sprickorna i tillvaron, där det brutna kan ge den näring och jordmån som är nödvändig. 

Den lilla plantan blir mäktig, bilden av en överlevare består. Kanske det är därför som de kustnära växterna fascinerar på ett särskilt sätt. Som symboler för ett ”liv - trots allt”.
Och kanske också som symboler för den frihet som inte handlar om val utan mera handlar om ”att ha funnit sin rätta plats”. För man kunde kanske frestas säga att dessa arter i denna utsatta miljö är specialister. Men det vore fel. Denna miljö är den de med förkärlek lever i. Detta är deras livsrum där de funnits i hundratals år. Visst har svåra stormar ibland förorsakat ett bestånds tillbakagång men förr eller senare har de kommit tillbaka. Här i saltmättnaden trivs de. 

Men ibland hittar man arter som kan kallas ovanliga för sin växtplats skull. Så kan man här finna norrlandsväxter som vanligen växer i kallare klimatzoner. På Vaxholmen söder om Marstrand finns exempelvis ett bestånd med norrlandsviol. Då är det främst jordmånen som avgör. Fröet som sprids för vinden eller kanske med fåglars spillning finner i sprickan en beredd plats med de rätta mineralerna. Fukt och ljus bidrar till möjligheterna och grodden kan starta. 

Sådana upptäckter är spännande och orsakar en hel del bläddrande i botaniska böcker.
För de flesta som intresserat sig för naturen har växter av olika slag och kanske blommor i synnerhet fascinerat. Och det finns faktiskt en grupp botanister som letar efter nya kryss precis som bland ornitologerna. De verkligt erfarna är med i 2000-klubben. De har en hemsida där man tipsar om nya fynd.
För båtfarare är det ett trevligt tillskott till övriga naturupplevelser att botanisera bland skärens blommor och insupa deras väldoft. Mångfalden är stor men oftast räcker det med en bra handbok. Här följer nu ett axplock bilder med några av våra vanligaste kustnära växter.











Styvmorsviol. Viola tricolor. 10 till 22 cm hög med bladig och ibland grenig stjälk. Kronan är mellan 15 och 25 mm lång och ofta trefärgad blå – gul – vit. En vanligen ettårig ört som uppträder från vår till höst på öppen torr mark. Främst under vår och försommar hittar man den på klipphällar och gärna i sandig mark. Kan vid kusten i Sydsverige även förekomma på sanddyner. Allmän längs alla våra kuster. Linné skriver att i Småland kallas de styvmorsblomster, i Halland blålocker medan man i Bohuslän kallar den blåvisil.


Strandtrift. Armeria maritima. 10 – 27 cm hög vanligen hårig stjälk med blad i rosett. Den har en rosenröd blomsamling som är mellan 15 – 25mm bred. En salthärdig växt som växer på klipphällar i sprickor eller på sandiga eller grusiga gräsmarker. Den doftande växten blommar från försommaren till september. Den är vanligt förekommande på västkusten och upp till Uppland vid Östersjön. Sällsynt i Gästrikland. Linné nämner att triften ”växter i Bohuslän den ymnigaste av alla växter” och att den där kallas strandblomster.


Flädervänderot. Valeriana sambucifolia. 40 cm till dryga metern hög flerårig ört med parbladiga blad och grenig blomställning. Den rosa doftande blomkronan är drygt 5 mm lång.
Den växer vid alla våra kuster på fuktiga platser i mullrik jord. Lätt att förväxla med strandvänderot som främst växer vid Östersjön och Bottenviken.


Röllika. Achillea millefolium. En flerårig och korgblommig ört som blir mellan 20 och 60 cm hög. Stjälken är seg och lätt hårig, svagt röd ibland. Blomkorgar 3 till 5 mm breda med vita eller ibland rosa kryddoftande blommor. Vanlig längs alla våra kuster från juni till sensommaren, ibland ända till oktober. Föredrar öppen torr mark med kvävehaltig sand eller humusrik jord längs stränder eller i klippskrevor. Linné skriver att allmogen använder den färska örten stött mellan stenar som ett effektivt sårmedel. På hans tid kallades den i Roslagen för jordhumla, på Öland för snöört och på Gotland för pestilensblomma.


Vit fetknopp. Sedum album. Flerårig vintergrön ört som blir mellan 5 – 15 cm hög. Stjälken är kal och brunröd. Den har blomställning med mellan 5 till 7 mm breda vita blommor. Växer på öppen torr mark i hällmarker där den ofta bildar mattor. Kalkgynnad. Vanlig på norra västkusten samt vid Östersjön norrut till Uppland. Kallades under Linnés för mörtegräs på Gotland, kanske för stjälkens purpurröda färg.



Gul fetknopp. Sedum acre. Flerårig kal ört som växer i täta mattor. 3 till 10 cm hög. Ljust grön till rödbruna blad. Blomställning med tre till sex blommor, kronbladen är 6 till 8 mm långa. Vanlig på stenig mark och på hällmarker med sandig jord. Växer vid alla våra kuster men mindre vanlig vid Bottenhavet. Linnéansåg den vara ett utmärkt medel mot skörbjugg och det han kallar tredjedagsfrossa. De färska bladen har dock en brännande smak.




Käringtand. Lotus Corniculatus. Flerårig, nästan kal ört som blir vanligen 10 – 25 cm hög. Uppstigande eller krypande stjälk med runda småblad. Gula blommor i flockar om 4 till 7 blommor som är tio till femton mm långa. En sommarört som växer vid stränder i mager sandig mark. Mindre vanlig längs Norrlandskusten, annars vanlig vid alla våra kuster. Kallas enligt Linné för kattklo i Bohuslän.


Kustbaldersbrå. Matricaria maritimum. Kal ört med flikiga blad, mellan 10 till 30 cm hög. Flerårig. Stjälken rödbrun, ofta liggande, med köttiga trubbiga blad. Vita strålblommor 8 till 14 mm långa . Växer från juni fram till sensommar på strandvallar och klippor. Vanlig längs våra kuster förutom Norrlandkusten.


Tjärblomster. Lychnis viscaria. Flerårig ört med kal upprätt stjälk, vanligen 35 cm hög. Blommor samlade i knippen, mörkviolett till rödvioletta. Den växer under försommaren i öppen mager och kalkfattig sandmark på klipphyllor och i hällmarker. Vanlig längs våra kuster upp till Ångermanland. Linné noterade att det klibbiga ämnet- liknande tjära- som växten utsöndrar vid stjälkens övre ledstycken hindrar myror och andra insekter att krypa upp och förtära blomsaften.


Strandråg. Leymus arenarius.. 50 till 150 cm höga kala och styva strån . Bladen är sträva och vasst spetsiga, blågröna. Har tvåsidigt och under sensommaren gulnande ax. Växer i bestånd på sand vid havsstränder, ofta i stenig terräng. Vanlig längs alla våra kuster. Linné skriver att den kallas i Roslagen för Strandhavre och i Skåne Sandhavre att den där har den fördelen att den binder flygsand.


Liten Blåklocka. Campanula rotundifolia. Flerårig, nästan kal ört som vanligen blir mellan 10 – 30 cm hög. Smala lansettlika stjälkblad. Ljusblå blommor i klase i stjälktoppen, 15- 25 mm långa. Den har vit mjölksaft. Växer under högsommar fram till september på sandstränder och bland klippskrevor. Vanlig längs alla våra kuster. Linné skriver att den kallas i Skåne Öronklocka och i Bohuslän Bjälla samt att man av blommorna kunde bereda ett grönt färgämne.


Frossört. Scutellaria galericulata. Flerårig ört med upprätt, nertill rödaktig stjälk. Den blir mellan 10 och 50 cm hög. Naggade, smalt ovala bladskivor. Blå blomkrona, 10 till 20mm.
Växer allmänt längs alla våra kuster på våt mark. Blommar i juli till augusti.



Strandkrypa. Glaux maritima. Flerårig kal och köttig växt som bildar bestånd genom utlöpare.
Upprätt stjälk med blågröna blad. Vanligen 3 till 15 cm hög. Blommor ensamma i bladvecken, klocklika. Blommar juni till juli. Växer på fuktig, salthaltig mark bland stenar eller sandig mark längs alla våra kuster. Mycket sällsynt i inlandet men Linné nämner att den växte vid Kungsängen i Uppsala.




Strandaster. Aster tripolium. Oftast tvåårig ört med kal rödaktig stjälk. 12 till 55 cm hög. Lansettlika blad. Blommor i korgar 25 mm breda. Ljusblå till violettblå blommor. Diskblommor gula. Blommar under högsommaren fram till september. Växer nära vattenlinjen i salthaltig mark på havsstrandängar eller bland klippskrevor. Vanlig längs våra kuster förutom vid Bottenviken.


Äkta Johannesört. Hypericum perforatum. Flerårig ört med kal gråviolett stjälk, 20 till 80 cm hög. Stjälken upptill grenad. Bladen smala, äggrundade och med genomskinliga prickar. Gula blommor, femtaliga. Växer i öppet landskap vid kusten bland hällar i torr sand- eller grusmark. Vanlig i södra Sveriges kuster, mera ovanlig i Norrland. Enligt Linné flitigt använd mot mask och heshet och blommorna ansågs vara sårläkande.


Kråkvicker. Vicia cracca. Flerårig ört med klängande vek, hårig stjälk som kan bli upp till 100 cm lång. 6 till 15 par lansettlika blad. Blomklasar med 10 till 20 blåvioletta blommor. Blommar hela sommaren fram till september. Växer på steniga stränder vid alla våra kuster.
Kallades enlig Linné för Haravide i Småland, Fuglavicker i Skåne.


Renfana. Tanacetum vulgare. Flerårig aromatisk ört med upprätt stjälk, 30 till 100 cm hög. Stjälken upptill grenig. Mörkgröna blad med sågade flikar. Gula diskblommor i kvastlik ställning. Blommar från juli till september vid havsstränder i torr sandig och humusrik jord.
Vanlig längs alla våra kuster. Sedan gammalt använd som medicinalväxt.


Fackelblomster. Lythrum salicaria. Flerårig ört. De lätt håriga stjälkarna sitter ofta tillsammans och blir mellan 50 till 100 cm hög. Blanden lancettlika och spetsiga, 4 till 10 cm långa. Purpurröda blommor samlade i knippen till ett ax i toppen. Växer på våt mark vid havsstränder eller vid hällkar. Vanlig vid våra kuster utom i Norrland där den är mindre allmän.
Blommar under högsommaren.

Rödklint. Centaurea jacea. Flerårig ört med oftast upprätt stjälk. Den blir mellan 30 till 80 cm hög och växer ofta i grupper. De glest tandade bladen är grågröna till färgen.3 till 5 cm bred blomkorg med purpurröda blommor. Växer vid strandsnår eller ängar nära havet från hösommar till höst. Den vill ha mullrik jord. Växer norrut till Gästrikland. Kallades förr för Knappar i Småland medan bohuslänningen kallade dem Hattar. Vid växtfärgning gav den ylle en gul färg.

Gulmåra. Galium verum. Flerårig ört med finluden upprätt stjälk. Rödaktig rot. Den har vanligen åtta barrlika blad i krans. Klargul blomkrona i smal vipplik ställning . Den blommar väldoftande från högsommar till september. Växer på torr mark vid stränder. Vanlig längs våra kuster, mindre allmän längst norrut. Enligt Linné brukade allmogen den för sin väldofts skull vid fester eller för att förutse regn. Blomvippan ansågs kunna användas som löpe vid osttillverkning.